Mätpunkter i RTK och PPK datainsamling | Komplett guide för landmätning

En erfaren landmätare har förmodligen hört talas om mätpunkter och vet exakt vad de är. Men de som precis har börjat inom yrket kanske inte känner till dem. Även kallade geodetiska punkter eller fixpunkter, är de en avgörande del av alla geodetiska projekt och representerar platser på jorden med kända geografiska koordinater.

Dessa mätpunkter är betydligt mer värdefulla än man kan tro och kan användas för olika typer av mätmetoder. De visar sitt verkliga värde vid insamling av RTK- och PPK-data. För att hjälpa dig ta din mätning till nästa nivå vill vi ge dig en tydlig översikt över denna grundläggande men mycket värdefulla metod för datainsamling, som kan visa sig vara en av de mest användbara i praktiken.

Vad används mätpunkter till?

Mätpunkter är platser med redan kända geografiska koordinater. Du känner igen dem som metallbrickor i marken, betongfundament eller andra fasta markeringar. Det finns faktiskt ett globalt nätverk av mätpunkter som underhålls av nationella myndigheter – exempelvis National Geodetic Survey (NGS) i USA – som ansvarar för att registrera deras positioner och koordinater. Nästa gång du ser en sådan, kommer du att märka att den har en ingraverad märkning som visar vilken myndighet den tillhör.

När du samlar in data med en RTK-mottagare måste en av punkterna sättas som basstation. Att ha korrekta koordinater för basstationen är avgörande för noggrannheten i ditt resultat – särskilt vid topografiska mätningar. Eftersom mätpunkter redan har exakta och kända koordinater, kan de användas för att uppnå mycket högre precision i punktinsamlingen.

Olika metoder för att ställa in en RTK-bas

Upprättandet av basstationen är det första steget för att säkerställa korrekta korrektioner som kan skickas till rovern. Det finns dock flera olika metoder som kan användas för att uppnå rätt noggrannhet. I praktiken använder landmätare vanligtvis tre huvudsakliga metoder.

Medelvärde (Single): En snabb och enkel metod när absolut noggrannhet inte är nödvändig. Basstationen beräknar ett medelvärde av sin position utan externa korrektioner, vilket kan ge ett fel på några meter från den verkliga platsen. Alla rover-mätningar kommer dock att vara centimeternoggranna i förhållande till basen. Denna metod är användbar när du endast behöver relativa mätningar – till exempel vid utsättning av rutnät på en bygg- eller schaktplats.
Manuell: Denna metod används när du behöver hög absolut noggrannhet och har tillgång till en trigonometrisk punkt (punkt med kända koordinater). Noggrannheten beror på hur exakt punktens koordinater har bestämts. Du måste mata in koordinaterna för din fixpunkt manuellt och mäta höjdskillnaden mellan markeringen och GNSS-antennen.
Average Fix/Float: Denna metod ger hög absolut noggrannhet genom att ta emot NTRIP-korrektioner via internet. Den är användbar när du inte har någon permanent mätpunkt i närheten eller om referensstationen ligger mer än 60 km bort. Du kan sätta upp en lokal bas för att minska baslinjen och bibehålla noggrannheten. Om baslinjen mellan din lokala bas och NTRIP-stationen är för lång kan du använda en float-lösning, som är mer exakt än medelvärdesmetoden (single).

När din basstation är korrekt uppsatt kan du fortsätta med att konfigurera korrektionerna och därefter påbörja datainsamlingen med rovern.

Hur man ställer in en bas med hjälp av en mätpunkt

Ansvaret för att hålla register över mätpunkter ligger hos nationella myndigheter. De publicerar datablad som innehåller alla kända punkter med deras exakta koordinater. Vissa databaser är öppna för allmänheten, medan andra kräver särskild åtkomst beroende på land och myndighet.

Några exempel på myndigheter som underhåller databaser över mätpunkter är:

NGS Datasheet (USA)
Geodetic Reference Systems Tools (Kanada)
Institut National de l’Information Géographique et Forestière (Frankrike)
Ordnance Survey (Storbritannien)

När du hittar exakta koordinater för en mätpunkt kan du placera din basstation direkt ovanför punkten och sedan mata in koordinaterna manuellt. Det är viktigt att basen står exakt centrerad över punkten för att uppnå högsta möjliga precision. För bästa resultat bör du också ha fri sikt mot himlen utan hinder, eftersom byggnader eller träd kan påverka signalmottagningen. Om dessa förhållanden inte är uppfyllda kan du behöva utföra en base shift.

Du behöver då följa dessa steg:

Korrekt installation av basen i fält: Lås fast adaptern, montera förlängningsstången, skruva fast mottagaren och rikta in stativet över den kända punkten. Kontrollera att utrustningen är i lod och perfekt centrerad.
Ange basens koordinater i appen: Starta basstationen, ange antennhöjd och mata in de kända koordinaterna manuellt.
Kontrollera koordinatsystemet: Säkerställ att både basen och rovern använder samma koordinatsystem och geoidmodell innan du börjar mäta.

Utför en Base Shift

Om din kända punkt är otillgänglig kan du göra en base shift. Då behöver du två punkter – en känd punkt och en mätt punkt från rovern baserad på den kända punkten. Placera din bas i närheten av den otillgängliga mätpunkten och se till att du har fri sikt mot himlen. Sätt upp stativet över den nya punkten och justera höjden på instrumentet noggrant.

När basen är uppsatt, slå på den och anslut till din app. I detta läge kan du låta basen medelvärdesbestämma positionen i single-läge. Ställ sedan in RTK på rovern via LoRa-radio eller NTRIP-korrektioner. När rovern börjar ta emot korrektioner kan du manuellt lägga till punkter med kända koordinater och därefter använda rovern för att mäta den permanenta mätpunkten.

Använd rovern för att mäta den kända punkten. Du kommer nu att ha två punkter – en inmatad manuellt och en uppmätt. För att kalibrera, markera båda punkterna i appen och tillämpa base shift. När den är tillämpad kommer roverns position på kartan att justeras (skjutas) till korrekt koordinatläge.

Slutsats

Mätpunkter är en grundläggande men ofta underskattad resurs för att uppnå hög absolut noggrannhet i RTK- och PPK-mätning. Genom att tillhandahålla redan fastställda och precisa geografiska koordinater gör dessa fixpunkter det möjligt för landmätare att ställa in sina basstationer med exceptionell exakthet – något som är avgörande i projekt där positionsdata måste vara mycket noggrann.

Även om det finns flera metoder för att ställa in basstationer, erbjuder användningen av mätpunkter och manuell inmatning av koordinater en robust och pålitlig lösning för att minimera fel och förbättra datakvaliteten. Genom att förstå och effektivt använda mätpunkter – även i kombination med metoder som base shift för otillgängliga punkter – kan landmätare uppnå betydligt högre precision och tillförlitlighet i sin datainsamling. Det leder i sin tur till mer exakta och pålitliga mätresultat i fält.

Vanliga frågor (FAQ)

Vad är mätpunkter och varför är de viktiga i landmätning?

Mätpunkter, även kallade geodetiska punkter eller fixpunkter, är fysiska markeringar på marken med kända, exakta geografiska koordinater. De är viktiga eftersom de fungerar som referenspunkter för mätprojekt, vilket gör det möjligt att skapa noggranna basstationer för RTK- och PPK-datainsamling. Detta leder till betydligt högre mätprecision jämfört med metoder som saknar externa korrektioner.

Hur känner jag igen en mätpunkt?

En mätpunkt kan vanligtvis kännas igen som en metallbricka i marken, ett betongblock eller en annan permanent markering. De har ofta ingraverade uppgifter om den ansvariga myndigheten, exempelvis National Geodetic Survey (NGS) i USA eller Lantmäteriet i Sverige.

Vilken är den största fördelen med att använda mätpunkter för RTK-basuppställning?

Den största fördelen är att uppnå hög absolut noggrannhet. Eftersom mätpunkter har exakt kända koordinater kan du, genom att använda dem som basstation, skicka mycket precisa korrektioner till din rover. Det resulterar i centimeterexakta mätningar i ett globalt referenssystem.